En bok definieras som en skrift bestående av flera sammanhäftade blad eller ark. Namnet bok kommer förmodligen från att tidiga böcker ristades på tunna skivor av bokträ som häftades ihop till böcker. De äldsta böckerna skrevs på papyrusblad och man limmade ihop flera blad efter varandra. Dessa rullades sedan kring en cylinderformad stav vars ändar pryddes av knoppar av trä, ben eller horn.
Under 600-talet e. Kr. började man skriva på pergament istället. Det var dock ett dyrt material och därför tog man ibland bort gammal skrift från pergamentet med en pimpsten för att på så sätt kunna återanvända samma pergament på nytt. Pergamentrullarna förvarades i bibliotek och man skyddade ofta böckerna med ett överdrag av något slag. Så småningom uppfanns lumppapperet och boktryckarkonsten.
I Kina tillverkades det första papperet och det är även därifrån den första tryckta boken kommer, Diamantsutran, 868 e. Kr. Några århundraden följde sedan med olika varianter av gravyrer, kopparstick och liknande. Under medeltiden kom så bruket att skydda böcker med tjocka träskivor. Man började senare att klä dessa skivor med pergament eller läder och hålla ihop dem med remmar. Då blev det också allt vanligare med häftning och bindning av böcker.
Till Sverige kom boktryckarkonsten 1483 tack vare klostren, kungahuset och kyrkan och i början trycktes mest religiös litteratur. Den första boken som trycktes i Sverige var Dyalogus Creaturarum Moralizatus, på svenska Skapelsens sedelärande samtal, tryckt 1483 De första tryckta böckerna hade varken titlar eller sidnumrering. Formaten var oftast folio, det vill säga ett stort format, ungefär stort som A3-format. Från slutet av 1400-talet började man dock att sätta ett särskilt titelblad framför större vetenskapliga verk. Efter dess förminskade man successivt formaten och bindningen förfinades.
